Arbetet

Luftslott.

Att bygga luftslott är en angenäm sysselsätning. En vinterafton, lördagsafton förresten, satt jag vid brasan i kammaren. Jag hade inte den avlägsnaste tanke på läxor eller andra dylika pinomedel, utan satt och drömde, att det var sommar och att jag åter höll på med lantbruksarbete, min käraste sysselsättning. Min dröm gestaltade sig ungefär så här.
Det är en sommarnatt i hötiden. Klockan är omkring tio. Jag slår hö i Brännhagen, och slåttermaskinen slamrar och smattrar som ett maskingevär i den stilla natten. Det friska höet doftar så gott, där det faller varv efter varv, teg efter teg för slåttermaskinens vassa bett. En sakta vind sveper över ängen. Jag stannar och låter hästarna vila en stund. Nu hör jag, att även andra äro i rörelse. Alla byns slåttermaskiner smattra på olika ställen. Från grannens hemåker hör jag det mjuka surrandet av hans nya During. Hästarna nafsa åt sig några strån att tugga på. Jag sätter dem åter igång och åter överröstar slamret från min maskin alla andra ljud, åter faller höet i långa linjer. Till klockan tolv hoppas jag få fältet färdigt.
Det börjar bli kyligt och jag knäpper fast rocken. Vid elvatiden kommer en man längs den smala vägen från Norråkern, ledande två hästar. Då han kommer förbi mig, stannar vi båda och samtalar ett par minuter och fortsätta sedan. Åter går det varv efter varv. Efter en stund måste jag stanna och smörja maskinen. Jag går efter oljekannan, som står på en sten vid tegändan, smörjer därpå maskinen grundligt och kör åter. Till slut är hela åkern färdig och jag spänner ur hästarna och för dom till hagen. De går sakta med svängande svansar in bland albuskarna. Sedan börjar jag själv vandra hemåt.
Då jag kommit så långt i mina drömmar, kom mamma in och frågade om jag stängt spjället. Då märkte jag att kolen i kakelugnen redan hade svartnat, och jag skyndade mig att efterkomma hennes tillsägelse.

Lovisa, den 28 mars 1933

Birger Bengts, kl. V

Kommentar: Detta är en så underbar historia, där drömmen är något så sunt som att slå hö en sommarnatt. pojken som skrev uppsatsen tror jag stupade i kriget, Birger Bengts torde ha stupat vid Bengtskär.
En liten rättelse: Min pappa stupade vid Stoskär öster om Hangö.

Bild: albin avlaggare.jpg

Birgers pappa Albin, i arbete med en självavläggare i ett rågfält,
bilden är från ungefär samma tid och kan väl illustrera berättelsen.

Kärleken till "lantbruksarbetet" framträder ofta i erterlämnade brev, från värnpliktstiden och från kriget, som han skickade hem till föräldrarna och till min mamma.
I breven frågar han hur arbetet framskrider och om skördeutsikter och skörderesultat, man märker en tydlig besvikelse över att inte själv kunna delta i arbetet på gården.
Samtidigt diskuteras det och planerades för framtiden. Min pappa hade köpt gården Hartikka 1939 och det fanns en stark längtan att bosätta sig där med familjen och komma igång med odlingen.

Bild: birger sport.jpg

Idrotten var en viktig del i pappas liv.
Tillsammans med sin äldre bror deltog han i otaliga tävlingar.
Jag minns att jag som liten inte förstod varför alla våra knivar och gafflar
hade ingraverinar i skaftet där det stod 1, 2 eller 3 pris samt i vilken gren.
Skaften är i vitt ben, besticken har varit i användning i alla dessa år.
Han sprang ofta den 10 km långa friarvägen till Liljendal.

Hem

Föregående

E-Post

Björn Carl-Olof Bengts Hemsida