Texter

Tanken med detta arbete är att försöka väcka läsarens nyfikenhet i ett av de för dagens människor absolut viktigaste, men fullständigt förbisedda behov, och den av samhället och politiken så föraktade och med självklarhet betraktade mattillgången och jordbrukspolitiken.

Sten- och Bronsålderns jordbruk behövs för att ge en bakgrund. Materialet är funnet i boken "Danskt lantbruks historia".

Den mest expansiva tiden, Europas guldålder, från vikingatid till de katastrofala missväxtåren på 1300-talet, och även senare, fångas perfekt i den populära boken "Den dynamiska medeltiden":

Jordbrukandets villkor är ett försök att uttrycka och komprimera mina trettio års erfarenhet av den svenske jordbrukarens villkor i samhället, genom beskrivningar av historiska paralleller.

Dagens situation är alltid NU. Medan framtiden är framför oss. Jordbrukets NU-situation är oftast mycket längre än för de flesta näringar, då jordbrukets cykler är minst ettåriga ( sådd-skörd-vinter-sådd ), eller mer t.ex. en kogeneration (7-10 år ). För en blivande företagare inom lantbruket är situationen framöver avgörande för framtiden ( 10-15 år ). Ett nedslag i historiens gång kan ge vissa impulser.

Eu och jordbruket ger förhoppningsvis det sista materialet till läsarens frågor. Det krympande jordklotets integrerade ekonomi och dess cyniska beteénde.

STEN- OCH BRONSÅLDERSJORDBRUKETS EKOLOGI

I tre och ett halft årtusende före vår tideräknings början, har jordbruket varit den viktigaste försörjningsformen för befolkningen i södra Skandinavien. Expantions och konsolideringsfaser har växlat med krisperioder. Genom att bruka och uttömma skogens och jordens resurser och därmed förändra den ekologiska balansen, tvingades man att ta nya driftsformer i bruk. Förändringen gick emellertid mycket långsamt och har knappast varit synlig för den tidens människor, förrän förändringarna en dag, i kombination med andra faktorer, slog igenom. En liten klimatförändring kunde i en sådan situation vara droppen, som fick den ekologiska balansen att tippa över. Detta har fått några forskare att mena att det istället var klimatförändringar som förorsakade kriser och driftomläggningar. Men det är en feluppfattning, ty man bortser från att det kanske varit århundradens utveckling och gradvis förändring av landskapet. Ekologin sätter gränser, och när de nås, tvingas både ett primitivt och ett modernt högteknologiskt samhälle att lägga om kursen. Men det är människor som sätter ut kursen.

Tre gånger under denna period slog samhällsutvecklingen mot det ekologiska taket. Första gången var omkring mitten av det fjärde årtusendet, då löv- och svedjejordbruket, p.g.a. stigande befolkningsmängd och därmed ökande behov av foder till fler husdjur, avlöstes av en permanent öppning och omformning av skogen till gräsängar och jordbruksmark som utnyttjade den fruktbara skogsmullen.

Andra gången då befolkningsökningen i kombination med utarmning av jorden i äldre jordbruksbygder i början av det tredje årtusendet, utlöste en ny kris och expansion ut på lättare jordar. Det var inledningen till djurhållningsbrukets storhetstid med utveckling av ullproduktion och mjölkprodukter, liksom utveckling av havsfisket.

Tredje gången var från omkring år tusen före Kristus, då skogsbetet försvann i bygderna och blev avlöst av mindre produktiv ljungbetesdrift. Kombinationen av jordflykt, befolkningpress och fuktigare klimat medförde vid övergången till järnåldern till en fullständig omläggning av både driftsformer och samhälle, den mest radikala sedan jordbrukets början.

Man hade nu förbrukat de naturliga reserverna genom bortodling av åkermark med jordflykt och översandning som följd och måste återuppbygga jordarnas avkastningsförmåga. Den gyllene bronsålderns goda livsbetingelser avlöstes med järnålderns tungarbetade jordbruk där djurens gödsel ingick i åkerbruket genom uppstallning av djuren nattetid på sommaren och hela dygnet på vintern för att samla den viktiga gödseln.

DEN DYNAMISKA MEDELTIDEN

"Den tidiga medeltidens Europa, före år 1000, skilde sig till utseéndet oerhört mycket från senare tider. Det var en kontinent som till större delen var fylld av stora skogar, ödemarker, kärr- och stäppmarker. Befolkningen var mycket fåtalig och levde i glest utspridda små koncentrationer där jorden var lättast att bruka. Men under 800- och 900-talet grundlades förutsättningarna för en påtaglig uppblomstring som kan iaktagas överallt i Västeuropa. Ödemarkerna röjdes och lades för plogen i ett intensivt nyodlingsarbete i England, Frankrike och de västra delarna avTyskland, senare också i landet öster om Elbe. Allt tyder på att folkmängden ökade kraftigt, med början under 1000-talet för att nå ett klimax under 1100- och 1200-talen."

Så börjar en bok om en ganska okänd period i Europas historia, kallad"Den dynamiska medeltiden". För en lantbruksintresserad av idag är de avsnitt som avhandlar böndernas situation intressanta då denna tidsperiod upplever en fantastisk expantion inom jordbruket med nyodling, som genom tekniska nyheter som hjulplogen d.v.s. den första modellen av vår vanliga vändplog, ( en uppfinning som dock inte kom i bruk norr om Danmark förrän långt senare), och den vatten- eller vinddrivna kvarnen blev viktiga inslag för att öka effektivitet och produktivitet.

"Omkring år 1300 var i stort sett all tillgänglig jord i Västeuropa uppodlad. Jordbruksteknik och odlingsmetoder var färdiga för lång tid framåt. Inget väsentligt nytt skulle komma att hända på detta område förrän mot slutet av 1700-talet. Befolkningstalet var stort -en del områden i Frankrike var mer tättbefolkade i början av 1300-talet än t.o.m. i modern tid."

"Med de kriser som uppträdde med 1300-talet, klimatförsämring och sämre skördar, pester, krig av en ny och för civilbefolkningen mer förhärjande typ, blev läget ett annat."

"Den dittills uppåtgående trenden bröts och ersattes av en stagnation eller tillbakagång. De bördor som man tidigare till nöds hade accepterat framstod nu som outhärdliga, särskilt som adeln nu till staten hade förlorat många av de funktioner som gav den dess existensberättigande."

De olika citaten visar hur historien upprepar sig, hur etablissemanget hallstarrigt "kramar sig fast vid sin stol" och hur bondeföraktet underminerar samhällets existens genom en usel jordbrukspolitik, där bondens bördor blir övermäktiga. Under den i boken beskrivna tidepoken var majoriteten av folket bönder så bondens bördor delades av många, men idag är bönderna få. För att utvecklingen och välståndet skulle fortgå krävdes en ständig produktivitetshöjning och effektivisering inom jordbruket. Parallellen till idag slås jag av vid tanken på vad min maskinlärare på lantbruksskolan påstod: Man har inte uppfunnit något nytt sedan knytapparaten till självbindaren!

Är måhända Gatt/WTO det sista steget inom det svenska jordbrukets produktivitets- och effektivitetsutveckling? Ett jordbrukets svarta hål?

JORDBRUKANDETS VILLKOR

Under de senaste årtiondena har det sagts i debatten om jordbrukspolitiken och matpriserna, gång på gång, att bara det blir balans på överskottet så stiger priserna till bönderna. Nu när överskotten är ett minne blott borde avräkningspriserna stiga till en mer företagsekonomiskt acceptabel nivå, men så är det inte. Priserna till bönderna är nu lägre än någonsin. Detta måste innebära att samtliga ekonomiska experter haft fel!

Hur kandet gå så här fel? Risken finns att man kan ha fler felaktiga uppfattningar. På en marknad kan priser på olika livsmedel stiga utan att någon kan påverka situationen, trots att man i debatten påstår annat. Kopplingen mellan pris och kvalitet, tillgång och efterfrågan, är tydlig. I detta läge har politiker och andra ansvariga skyllt på bristande konkurrens inom primärledet d.v.s. jordbruket. Pressen på de enskilda jordbruksföretagen har ökat och alltfler lägger ner verksamheten för att söka sin inkomst någon annanstans. Avståndet mellan aktiva bönder ökar och förädlingsindustrin blir olönsam. Det är denna situation som vi befinner oss i i inre Norrland och Värmland som därför har högre matpriser än vid kusten. Den snabba strukturförändring av jordbruket som inleddes med 1990 års jordbrukpoltiska beslut kommer att medföra att den"ekonomiska odlingsgränsen" flyttas långt söderut, kanske ända till Halland.

EUs jordbrukspolitik, hittills, med kontantstöd till bonden och låga produktpriser är säkert ett system som fungerar i södra Europa men tycks vara otillräckligt i Sverige. Detta innebär att större delen av Sverige kommer att vara utan närproducerad mat, vilket kan komma att innebära höjda matpriser. Varför går utvecklingen i denna riktning, trots önskemål om motsatsen.

Våra kunskaper om jordbrukets ekonomiska och sociala relationer till övriga samhället tycks vara dåliga. Ett sätt att få ett hum om problemet är historiska jämförelser. Under tidig medeltid fanns ingen medveten jordbrukpolitik, utan marknaden var "fri". Lönsamheten t.ex. i det engelska jordbruket var mycket låg, delvis beroende på enkel teknik och att folk lämnade jordbruket för att finna arbete inom industri och hantverk, där lönerna var högre Detta innebar en stagnation inom jordbruket, då lantarbetarlönerna relativt sett steg mer än priset på det viktigaste sädesslaget, vete. Sätter man år 1300 till relativtal 100 som förhållandet mellan vetepriset och lönerna, har lönerna stigit till 188 i förhållande till vete, år 1470. När livegenskap och andra tvångsmetoder upphörde under denna period, fanns, förutom statusen som markägare, inga andra band till jorden än ekonomin. (Michael Postan) Detta innebär att om skillnaden var/är för stor mellan bondens och löntagarens ekonomi, så slutar bonden att vara bonde.

Om detta vore hela sanningen borde jordbruket vara borta överallt idag, men under hela denna period, åren 1300-2000, har en effektivisering skett, en teknisk utveckling som har gjort att bönderna har kunnat kompensera sig för fallande priser genom ökad produktivitet. Några viktiga innovationer är växtföljdsjordbruket och täckdikningen under 17-1800talen, samt mekaniseringen på 1900-talet. Storskiftet 1860-70 skapade så hög produktivitet att Sveriges bönder klarade att försörja, för första gången, befolkningen i en kristid, 1939-45. Efter 1945 har kraven på ökad effektivitet ökat drastiskt, genom att billiga transporter ökat tillgången på produkter från platser med lägre produktionskostnader, även på typiskt nordliga varor som mejerivaror, nötkött,m.m.

DAGENS SITUATION

Någonstans vill man tro att det finns en ekonomisk eller ekologisk gräns för rationaliseringarna inom jordbruket, men på kontinenten anser man att rationaliseringarna inte nått sitt maximum. I England, som svenska politiker gärna studerar, finns uppfattningen att de 70000 bönder-lantbruk som finns idag kan minska till 3000 företag. Det innebär att bönder-jordbrukare som företeélse helt försvinner och ersätts med lantbruksföretag som underleverantörer till de stora transnationella livsmedelsföretagen.

För de svenska jordbrukarnas del får man kanske snegla på hur bönderna gjorde förr när tiderna blev hårda. Under vissa perioder på medeltiden, när den arbetsintensiva spannmålsproduktionen blev olönsam övergick man till extensiv nötkreatursuppfödning, vilket minskade arbetsbördan, man slapp att plöja, harva och så. På så sätt höjde man sin produktivitet, sin timlön, och fick tid över till annat arbete s.k. diversifiering. Motsvarande reaktioner hos dagens lantbrukare, som ser sin tillvaro hotad, kan vara en lösning. Det innebär att alltfler blir fritidsbönder och har sin huvudsakliga inkomst utanför jordbruket.

Man kan även helt gå över till självhushåll i syfte att få en god livsmiljö för sig och sin familj, vilket även det är observerat från förr. I samband med att lönearbetet inte längre är bundet till en viss plats kommer ett mindre jordbruk att vara, utöver ett självhushåll, en givande hobby. (John Seymour)

År 1945 fanns det två miljoner bönder i Sverige. Idag finns det 16000 lantbruksföretag som har mer än femtio procent av sina inkomster från jordbruksdriften. I denna situation är det bara ekonomin som kan hålla kvar bonden i produktionen och då avräkningspriserna är för låga för en fungerande företagsekonomi, är EUs jordbruksstöd att betrakta som ett sätt att fylla upp det ekonomiska gapet för att inte produktionen skall upphöra. Den situation som har inträtt efter EU-inträdet innebär att alla inblandade i livsmedelskedjan gör allt för att öka sina marginaler på böndernas bekostnad, med hänvisning till EU-stöden. Detta är en utomordentligt farlig situation för svensk livsmedelsproduktion, då insikten hos politiker och allmänhet om hur jordbruket och dess industri fungerar är mycket svag.

Då Sverige är ett litet jordbruksland finns risken att större delen av livsmedelproduktionen upphör p.g.a. politisk senfärdighet i att ändra på ideologiska låsningar vilka ger klara nackdelar trots att Sverige, ur biologisk synpunkt, anses vara ett bra jordbruksland.

Större delen av lanbruket kommer att övergå till att vara en hobbyverksamhet av självhushållskaraktär eller statusobjekt. De få kommersiella jordbruken kommer att snabbt växa för att överleva på en prispressad råvarumarknad för spannmål. Någon lokal livsmedelmarknad, där producent och konsument kan mötas, med vissa undantag, kommer knappast att uppstå utan lokalt politiskt engagemang, då importörernas makt över marknaden blir så stor att de aldrig låter en lokal produktion etablera sig, utan att med hjälp av prisdumpning och lobbyism m.m. slå ut verksamheten på ett tidigt stadium.

Den samhällskultur som varit grunden för västeuropas kulturella och politiska dominans i tusen år,d.v.s. familjejordbruket, står kanske inför sin utplåning.I framtiden kommer föraktet för den magi som jordbruk är, skapandet av produkter ur tomma intet, d.v.s. odling av växter och uppfödning av djur,att vara det största hotet mot ett europeiskt samhällsbygge. Känslan för människans plats i naturen och dess realistiska begränsningar kommer att upphöra. Exploateringen av naturen kommer att tvingas långt över gränsen för det rimliga, utan att någon förstår eller kan justera utvecklingen.

EU OCH JORDBRUKET (SOU 1996:60)

Ämnet i SOU 1996:60 är östutvidgningens effekter på EUs jordbrukpolitik. Man kan kort säga att östeuropa har hälften av västeuropas åkerareal men fler bönder totalt. Om EUs nuvarande jordbrukspolitik överförs intakt på eventuella nya medlemmar i öst kommer ett stort överskott att uppstå som måste avsättas på världsmarknaden, då det blir stora prishöjningar på jordbruksvaror i de nya medlemsländerna.

Citat."Eftersom östeuropas kompartiva fördelar ligger i låga löner (som förutsätter låga matpriser) skulle en sådan utveckling starkt försämra konkurrenskraften för östeuropeiska industrier och hämma den framtida utvecklingen".

"Ser man på livsmedelsprisernas utveckling i mer än ett hundraårigt perspektiv är en nedåtgående trend tydlig."

"Eftersom efterfrågan kommer att kunna tillfredställas, och per capitakonsumtionen dessutom ökar, tyder resultaten, om än indirekt, på att världsmarknadspriserna inte kan förväntas stiga".Slut citat.

Eftersom ett industrisamhälles konkurrensförutsättning är låga matpriser som kan ge förutsättningar för låga löner, enligt citatet ovan, måste en nations ambition alltid vara att rationalisera, effektivisera och höja produktiviteten inom jordbruket, annars slås nationens jordbruk ut i den internationella konkurrensen, alltså i konkurrens med import från lågprisländer, u-länder. När ett land som Sverige hamnar i en situation där jordbruksbefolkningen blir en klar minoritet, krävs att samhället inser den politiska och demokratiska kris man går in i, då intresset för jordbruket nästan upphör bland politikerna och övergår till att bli ett konsumentintresse istället. Även i det stora livsmedelsproducerande landet Danmark har man insett att risken för att en sådan utveckling finns i början av 2000-talet,då antalet bönder kommer att halveras och därmed också deras röstvärde.

Ständigt sjunkande matpriser är av denna anledning en nödvändighet, vilket avspeglas i världsmarknadspriserna, annars skulle industrivärlden kollapsa på grund av för höga matpriser. Kan inte industriländernas jordbruksproducenter ytterligare sänka sina priser får man locka fattiga länder att lämna sin medeltida självhushållarsituation och bli producenter på världsmarknaden.(WTO)

Att efterfrågan på världsmarknaden inte är stor från fattiga länder, beror på att människor som är självhushållare har inga pengar, utan svälter när skörden slår fel.

Thomas Gunnarson Edared 17/4 1998 Besök Eva och Thomas Gunnarson´s Hemsida